I denna arena föll hästen offer för min överlägsna prec-
ision och mitt utomordentliga skarpsinne. Vila i ofrid!
Kära vänner, medmänniskor och fränder. Och andra. Min uppgift är nu fullgjord. Ej längre ska hästens fasansfulla plågor förfölja er klass, ty i de sälla jaktmarkerna galopperar han nu. Alla eventuella spekulationer gällande min sanna identitet dementeras per automatik. Själv kommer jag aldrig att återvända hit.
Vem var då hästen? Jag vet. Ni vet inte.
Vem är då jag?
Min identitet kommer att förbli ett mysterium. Men ni kan kalla mig Hästdräparn.
Eller som mina vänner säger: HästisDräpisen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar