Anders

Kära vänner,

Det gör mig fruktansvärt ont att se vår käre Anders Pirinen stressa så som han gör. Jag träffade honom senast idag, och man märker att han blir mer och mer stressad och lättirriterad. Han har stora påsar under ögonen och ständig migrän. Han är numera i princip helt allergisk mot ljus och ha tål inte höga ljud. Han är på gränsen till att gå i väggen, mina vänner. Min egen far var väldigt nära att göra dessamma för några år sedan, och likheterna mellan dessa två personer är högst påtagliga.

Jag vill att ni har detta i åtanke när ni pratar med Anders. Han behöver inte mer press på sig än han redan har, vad han däremot behöver är all hjälp han kan få, i form av arrare och allmänna hjälpredor, men även kanske en kopp kaffe och en lussebulle då och då. En klapp på axeln och ett par uppmuntrande ord kan göra mycket för stackars Pirinen.

Det var allt för mig! Vi ses i morgon!

//Calle